På kundbesök med Furuboda Assistans
Det är en solig vinterdag i februari och snön ligger fläckvis på fälten. Malin Persson kör bilen med Furuboda Assistans gröna logga. Malin är enhetschef på Furuboda Assistans och är på väg till ett kundbesök.

Hemma hos Emre
Det vita trähusetser inbjudande ut i solskenet med välskottade gångar och prydligt klippta träd. Här bor Emre tillsammans med sin pappa. Dogan är både pappa och assistent till sin son Emre som är kund hos Furuboda Assistans.

Tuffa år, men nu går det framåt
Som nyfödd hade Emre låg födelsevikt och svårt att äta. – Det mest uttrycksfulla var hans stora ögon som ofta flackade runt som om han undrade vad som hände omkring honom, berättar Dogan. På Neurologen i Lund fick han så småningom diagnosen, cp-skada och autism. De första åren stod han nästan still i utvecklingen. Det var mycket oro kring hur det skulle gå för honom.

”Han är härlig och go på sitt speciella vis.”
Idag är Emre nio år, han har vuxit en hel del och gör framsteg hela tiden. – Mycket har hänt sedan 2011 då han började med sondmat. Han har blivit ett riktigt charmtroll, säger Malin Det enda han äter nu är smakportioner. Det är mycket näring i sondmaten och Emre utvecklas nu hela tiden och får nya krafter. Men pappa Dogan drömmer om att han ska kunna äta riktig mat igen. Medan vi sitter och pratar kommer en bil och levererar sondmat, de kommer varannan månad med två olika sorter som innehåller proteiner, fibrer och fett. Med träningen kommer framstegen Det är först nu som Emre börjat gå. De första stegen tog han mellan två soffor. Sen fick de hem en ställning som såg ut som en barr och Emre gåtränade med den. – Nu går han nästan helt själv. Han kan ta sig från vardagsrummet och in till sitt rum, berättar Dogan stolt och pekar in mot pojkrummet med den färgglada mattan på golvet. Om det finns en TV i rummet så tar han sig dit. Favoriten är Simpsons med de gula figurerna, det ska vara mycket färg och ljud. Anpassningar i huset. Dogan målar och fixar, han har byggt om för att det ska bli lättare för Emre att bo i huset. En ramp finns nu vid entré-trappan och badrummet är ombyggt. Malin berättar att i början av samarbetet med Furuboda Assistans kom Dogan till ett möte med målarfärg i håret.

Dogan berättar om en vanlig dag..
Vi stiger upp, Emre får sondmat och medicin, sen kör vi till skolan. Jag känner stor trygghet när jag lämnar Emre i skolan och på fritids. Personalen där känner honom så väl nu. Han är inte mycket med de andra barnen men de finns där. Vid halv fyra tiden är han hemma igen. Väl hemma efter skoldagen trivs han bäst på sitt rum. Han är i sin egen värld. Ibland går vi ut och busar, han gillar snö men är känslig för kyla. Kortis – speciella dagar För att Dogan ska få avlastning bor Emre på ett privat korttids-boende, för barn med lätta utvecklingstörningar, 6 dagar i månaden. Emres kommunikation Emre har inget talspråk men kommunicerar på andra sätt. – När han vill något kan han ta med sin hand och dra mig dit han vill. Han gör en massa ljud, har ett speciellt skratt, det gör mig glad, säger Dogan. Att Emre börjat kommunicera är en del i hans utveckling. Nu träffar han regelbundet en logoped på habiliteringen för att hitta nya sätt att kommunicera. På habiliteringen finns ett team med arbetsterapeut, logoped, psykolog, kurator, sjukgymnast, sjuksköterska, läkare och kurator som håller kontakt med skolan och hemmet, för att se så att allt fungerar och om han behöver hjälpmedel. – Det har varit en del arbete med att få en bra struktur i vardagen för Emre och hans pappa men nu har alla bitar fallit på plats. Du gör ett jättebra arbete och är det något så vetdu att du kan alltid ringa oss på Furuboda Assistans, säger Malin.

Hur känns din tillvaro nu?
– Den är jättebra. Jag är både Emres assistent och pappa. Jag lever för att hans liv ska bli så bra som möjligt. Han följer med mig överallt, men trivs bäst hemma. Allt ska vara så vanligt som möjligt. Avvikelserna skapar oro, så är det när man har autism. Hur ser du på framtiden? – Jag tänker inte så jättelångt fram. ”Så länge Emre mår bra så är jag nöjd. N u ser jag fram mot våren och sommaren när jag kan bada i poolen med Emre.
Emre och hans pappa Dogan

”Nu känner jag att det finns trygghet och hjälp när jag inte orkar, säger pappa Dogan”